Party Of Five

Natten till igår (tisdag) så vaknade Ella vid 04,00 tiden (efter att ha somnat vid 20,30 på kvällen) och ville ha mat.
Medans jag låg där och ammade henne så kände jag hur magontet kom smygandes...
När hon va mätt och sov så va jag tvungen att smyga upp på toan...bestämde mig ganska snabbt att jag skulle sova i gästrummet för att slippa smyga upp på toan resterande av natten, för jag kände att det inte skulle bli sista gången!
Så sant som de va sagt...ont som fan hade jag i magen, sprang på toa men inget hände!
Magen sved, "krampade" ilade och jag hade en tryckande känsla i bröstet! Ungefär som förut...
Kände hur illamåendet kom, "vill inte spy! vill inte spy!!", höll ut till 05,30 då va jag tvungen att springa in och "lätta på trycket" så att säga!
(fy fan va jag hatar att spy!!! yuck)

Illamåendet vart väl lite bättre men magen kändes av i princip hela förmiddagen!
Fattar verkligen inte vad som händer med min mage!! Är så jävla less på den...
Tackar gudarna att Daniel var hemma så han kunde skjutsa och hämta barnen, hade aldrig pallat det!

Appropå barnen...*skrattar lite för mig själv*
Igår runt 12 tiden så ringde hemtelefonen, Daniel svarade och jag hör hur han pratar om att tungor brukar de inte göra nå åt och att de läker bra själva...
"Jahapp, vad har Liam gjort nu då?" hann jag tänka.

Och mycket riktigt, det va hans fröken som ringde och berättade att Liam hade ramlat ute och dunkat i nån låda och bitit sig i tungan, rejält!
Han hade ett ganska stort jack men hade ätit bra och sov nu...

Daniel hämtade honom i vanlig tid och han kom hem så jag fick se (ryser av tanken)
Ett stort (ca 1½ cm) långt jack i mitten av tungan, som ser ut att vara otroligt irriterande för Liam men de va det inte! Fick rysningar i hela kroppen och blev lite smått illamående (igen)
Men han verkade inte lida av det för han åt grillad kyckling (som filmsnacks...ha ha) och sen blodpudding och bacon till middag och det gick finfint!
Imorse när han vaknade så va det i princip läkt! Skönt med tungan...läker fort!

Tänk att det ska vara Liam till allt!! På sätt och vis är det skönt att han är likadan på dagis som hemma för då slipper man oroa sig över att de reagerar fel på alla blåmärken han har på ryggen, benen, pannan...
De vet exakt hur han är, hur han far fram och hur han kan göra illa sig utan att det märks alla gånger!
För de som inte känner Liam så skulle de nog börja fundera på hur han har det hemma (tror att jag skulle det) men för de som känner honom...ja ni vet ju att det är ju nästans så att man reagerar när han INTE har nå sår, eller blåmärke! :)

Nej, nu ska jag leta reda på min ork, vet att jag lagt den här nånstans....sen ska jag fortsätta med det eviga julpyntandet!