2011-01-22
07:22:32
07:22:32
Rädsla!?
Det har hänt så jävla mycket hemskheter nu på så kort tid!
Unga människor dras ifrån oss på tok för tidigt...så jäkla orättvist!
Min första tanke var ju att "jag måste ta vara på min tid med mina nära och kära"!!
Hur då?
Låsa in mig? Springa runt och oroa mig? Begränsa våra äventyr? Hålla oss borta från vägarna?
Nej, det låter ju märkligt, kom jag på sen! Det är ju inte att leva enligt mig!
Vill jag ut och rida så ska jag ju göra det, vill jag ut och klättra på stenar i skogen med mina barn så gör jag det! Självklart så får man ju ta det försiktigt och i sin egen takt men jag tycker inte man ska hindra sina rädslor från att leva!
Tänk om man skulle vara med i en olycka och ha tur i oturen att "bara" bli förlamad eller nå liknande, ni tror inte man skulle ångra sig att man inte gjorde alla de där "farliga" sakerna då?
Jag tror jag skulle göra det!
I onsdags när den där otroligt hemska tågolyckan hände s kände jag ännu mer hur mycket jag ville ta vara på alla tillfällen med min familj, mina barn och med mig själv!
När jag försvinner vill jag inte ångra något alls!
Sen måste man ju givetvis göra saker och ting inom rimliga ramar, man kanske inte måste bestiga Mount Everest med sina barn eller hoppa fallskärm....men jag tycker man ska försöka göra de sakerna man vill!
Man lever bara detta liv en gång, varför kasta bort alla tillfällen på att sitta och vara "rädd" och "osäker"?
Jag ska verkligen försöka leva livet till fullo och inte glömma bort att njuta, stanna upp och se vad man har och vad man kan missa om man inte är där ute och ser sig omkring!
Vill att mina barn ska få en massa härliga och galna minnen med mig!
Minnen från utflykter, påhitt och små äventyr! Minnen från små guldkorn i den "tråkiga" vardagen!
Sen det viktigaste av allt är att inte ta allt för givet!!
Blir man osams med någon, försök att lös det! Kanske inte är så stor grej att vara osams över?
Och gå inte och lägg er som ovänner! Va ärliga, fråga, prata och umgås!
Tycker inte man ska leva som om varje dag är den sista, det verkar bara stressigt....utan lev som om varje dag är den första och njuuuut istället!!
Det tänker jag försöka med iallafall.... ♥
Unga människor dras ifrån oss på tok för tidigt...så jäkla orättvist!
Min första tanke var ju att "jag måste ta vara på min tid med mina nära och kära"!!
Hur då?
Låsa in mig? Springa runt och oroa mig? Begränsa våra äventyr? Hålla oss borta från vägarna?
Nej, det låter ju märkligt, kom jag på sen! Det är ju inte att leva enligt mig!
Vill jag ut och rida så ska jag ju göra det, vill jag ut och klättra på stenar i skogen med mina barn så gör jag det! Självklart så får man ju ta det försiktigt och i sin egen takt men jag tycker inte man ska hindra sina rädslor från att leva!
Tänk om man skulle vara med i en olycka och ha tur i oturen att "bara" bli förlamad eller nå liknande, ni tror inte man skulle ångra sig att man inte gjorde alla de där "farliga" sakerna då?
Jag tror jag skulle göra det!
I onsdags när den där otroligt hemska tågolyckan hände s kände jag ännu mer hur mycket jag ville ta vara på alla tillfällen med min familj, mina barn och med mig själv!
När jag försvinner vill jag inte ångra något alls!
Sen måste man ju givetvis göra saker och ting inom rimliga ramar, man kanske inte måste bestiga Mount Everest med sina barn eller hoppa fallskärm....men jag tycker man ska försöka göra de sakerna man vill!
Man lever bara detta liv en gång, varför kasta bort alla tillfällen på att sitta och vara "rädd" och "osäker"?
Jag ska verkligen försöka leva livet till fullo och inte glömma bort att njuta, stanna upp och se vad man har och vad man kan missa om man inte är där ute och ser sig omkring!
Vill att mina barn ska få en massa härliga och galna minnen med mig!
Minnen från utflykter, påhitt och små äventyr! Minnen från små guldkorn i den "tråkiga" vardagen!
Sen det viktigaste av allt är att inte ta allt för givet!!
Blir man osams med någon, försök att lös det! Kanske inte är så stor grej att vara osams över?
Och gå inte och lägg er som ovänner! Va ärliga, fråga, prata och umgås!
Tycker inte man ska leva som om varje dag är den sista, det verkar bara stressigt....utan lev som om varje dag är den första och njuuuut istället!!
Det tänker jag försöka med iallafall.... ♥
Elin
Livet är inte dagarna som passerat utan dagarna du minns. Så mycket otäckt som händer "fel" människor! Jag håller med om det du skriver. Vi tar mycket för givet och bara kör på. Dax att vakna upp och vara nöjd och glad för vad man har och vad man har fått. Nu ska vi leva som om varje dag vore den första, så gott det går iaf!
Kramar!
Frida - Mamma till två prinsar ♥
Helt rätt!! Men man är rädd endå, iaf så är jag de :D
Frida - Mamma till två prinsar ♥
hahaha nejje!! man ska inte behövs vara rädd, för dom du skrev då kan man ju inte göra nått!!:)
Linda
Jag tycker oxå att de är läsligt. Folk som går bort som är aldelles för unga. Ja man tar nog livet mycket för givet. Man ska hinna med mycket men man får ändå inte vara rädd för att gå ut.
